Det är dags att städa ut julen, anser Mor i stugan. Jomen visst, vi firar julen länge och omsorgsfullt i vårt land. I de flesta länder tar julfirandet slut vid trettonhelgen men här uppe i den kalla nord sätter vi punkt för firandet först med mer eller mindre högtidlighållande av en dansk ädlings död år 1130.
Det är tydligen så viktigt att man på 1600-talet tillåtit sig att flytta fram dagen, då denne Knut ska ha blivit ihjälslagen, med en vecka för att så att säga hålla tidtabellen. Redan då kunde man trixa med verkligheten för att få den att stämma bättre med kartan och ritningen. Det ska ha varit Knuts maktlystne kusin Magnus som insåg att Knut stod närmare kronan än han själv och bjöd honom till julgille och slog ihjäl honom.
Men inte blev han kung för det inte. Folket vill ha Knuts son Valdemar och valde honom i stället. Han blev stor och lade Gotland och stora delar av Baltikum under den danska kronan. Men håll med om att det är lite märkligt för att inte säga långsökt att en snubbe som dog för niohundra år sedan ska styra och ställa när Mor i stugan ska be gubben att börja packa ner alla tomtarna och pynt i lådor och tidningspapper för förvaring till nästa jul.
Det är välkommet men bitvis lite tråkigt. Gubben vill gärna ha adventsljusstakarna kvar i fönstren och Mor själv vill gärna behålla papperslyktorna formade som kors, ankare och hjärta, alltså tro, hopp och kärlek som hänger på verandan, lite till. Det påstås att en dräng ska ha kallat dem tro, hopp och pepparkaka medan pigan som tänkte något helt annat om drängen ska ha sagt tro, hopp och inbillning. Man kan väl använda vilka benämningar man vill men visst är det vackert och trivsamt med lite extra ljuspunkter i vintermörkret och speciellt om dom är så symbolladdade.
Bonden och stugfolkets hyresvärd är antagligen benägen att hålla med. Han brukade ge sin utegran en nytändning av julgranbelysningen på sin egen födelsedag i mitten av mars och detta dessutom till sin hustrus förtret.
Ljusstakarna i köksfönstren får väl stå kvar till det är dags att börja återuppväcka pelargonerna ur vintervilan. Den stora julröda bordsduken från köksbordet måste dessvärre tvättas separat och vikas in längs ner i linneskåpet i sällskap med tomteluva och överblivna röda stearinljus.
Gubben går i hemlighet och funderar på om inte tron, hoppet och kärleken kunde få hänga kvar ända tills Alla hjärtans dag. Det ska väl gå bra och inte möta några större protester.
Backis