Väljarnas dom är hård efter beskedet om nyval, visar en opinionsmätning från Ipsos.
Stefan Löfven (S) och Mattias Karlsson (SD) pekas ut som de ansvariga för regeringskrisen.
Men inte nog med det:
Bara två (!) procent av de drygt 1 000 tillfrågade vill ha en regering som ser ut som dagens, alltså med socialdemokrater och miljöpartister.
Inte ens bland dessa båda partiers sympatisörer är den koalitionen önskvärd. Bara tolv procent av miljöpartisterna och ynkliga fyra procent av socialdemokraterna ser fram emot en fortsättning med en sådan regering.
96 procent av ”de egna” i regeringspartierna – och 98 procent av alla – vill hellre ha något annat.
Och ändå är det just precis en regering av det slaget som Stefan Löfven går till val på den 22 mars nästa år. Sam-bandet S+MP ska bli ännu tydligare i vårens valrörelse än vad det var i den gångna höstens, lyder beskedet.
Hur det på sådana grunder ska kunna gå väl för Löfven i nyvalet kan man faktiskt undra. En sämre utgångspunkt för att mobilisera egna styrkor är det i varje fall svårt att tänka sig.
Annars handlar det mesta av debatten efter nyvals-beskedet om varför det inte gick att samarbeta över blockgränsen, varför inget av alliansens partier ville möta Löfvens omtalade utsträckta hand.
Svaret är enkelt: Det var för stora sakpolitiska skillnader mellan de rödgröna och alliansen.
Regeringen hade i sin fallna budget flera direkta angrepp på alliansens hjärtefrågor.
För det första ville regeringen fördubbla arbetsgivar-avgiften för unga, för det andra begränsa rutavdragen, för det tredje höja löneskatten med 8,5 procent för ännu yrkesarbetande pensionärer och för det fjärde införa en så kallad vägslitageavgift (i praktiken en skatt på landsbygdsavstånd) som enbart för skogsindustrin skulle kosta 900 miljoner kronor per år.
I den rödgröna budgeten, som det alltså ska bli val om i mars, stod det inte heller något om de 10 000 laddstolpar för elbilar i hela landet som alliansen har avsatt pengar för.
Både erfarenhet och statistik visar också att borgerliga partier som hoppar över blockgränsen och samarbetar med Socialdemokraterna straffas som ”svikare” av sina väljare. Runt tre procentenheter, ibland mer, brukar partierna sjunka. För små partier som Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna kan sådana äventyrligheter kosta livet. Ska det alls vara lönt att ändå hoppa över skaklarna måste de sakpolitiska vinsterna vara avsevärda jämfört med som vad som redan överenskommits i allianssamarbetet. Inget tyder på att sådana vinster fanns i potten efter att Miljöpartiet och Väns-tern först satt sin prägel på tabellverket.
Däremot fanns Centerpartiets utplåning med som en av Stefan Löfvens strategier före valet. Det var bland annat därför som han i lågskor gjorde ett halvtimmeslångt ladugårdsbesök i Stockholmstrakten förra hösten…